Humanism! Demokrati! Kunskap!

av Stefan Grundemark

Religioner är barn av en annan tid. De föddes i världar där våra moderna samhällen ännu inte existerade. För tusen år sedan fanns inga demokratiska stater, inga parlament, inga fria medier och inga självständiga domstolar. Länder var ofta löst sammanhållna områden som förändrades genom krig och erövringar. Härskare styrde enväldigt och människors liv präglades av otrygghet och beroende.

I en sådan värld fyllde religionerna en funktion långt större än den rent andliga. De gav människor regler att leva efter, skapade ordning mellan människor och fungerade som en moralisk och social struktur i samhällen där staten var svag eller brutal. Religion och makt växte samman. Den som styrde gjorde ofta anspråk på att också tala i Guds namn. Det gäller inte bara islam. Det gäller i hög grad även kristendomen och judendomen. Den som öppnar Gamla testamentet möter en värld fylld av krig, hämnd, patriarkala strukturer och hårda straff. Den kristna kyrkan har under århundraden försvarat sådant som vi idag betraktar som fullständigt orimligt: kvinnoförtryck, förföljelser av oliktänkande och motstånd mot demokrati och vetenskap. Ända in i modern tid har konflikter rasat om kvinnliga präster, skilsmässor och homosexuellas rättigheter.

Skillnaden är att kristendomen i stora delar av världen successivt tvingats anpassa sig till moderna demokratier. När fria samhällen vuxit fram har kyrkans makt steg för steg begränsats. Många gamla dogmer har fått ge vika för mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokratiska principer. Det har inte skett frivilligt eller utan konflikt, men utvecklingen har kontinuerligt gått i den riktningen. Islam har i många länder inte genomgått samma process. I stora delar av den muslimska världen har religionen fortsatt att verka i auktoritära stater där demokratiska krafter varit svaga eller förtryckta. Därför lever också många föreställningar kvar som aldrig utsatts för samma moderna omprövning.

Det betyder inte att islam i sig är oförenligt med demokrati, lika lite som kristendomen är det idag. De flesta troende människor vill leva vanliga liv, ta hand om sina familjer och leva i fred med andra. Religion kan för många vara en källa till mening, gemenskap och trygghet utan att påverka samhället negativt. Kristna kan tala om nattvarden som Jesu blod och kropp utan att det påverkar deras förmåga att leva rationellt i ett modernt samhälle. På samma sätt lever miljontals muslimer fullt förenliga liv i demokratiska samhällen.

Problemet uppstår när religion gör anspråk på att stå över demokratin och lagen. Där går gränsen tydligt. I Sverige är det svenska lagar och demokratiska värderingar som gäller — inte religiösa regler, oavsett om de kommer från islam, kristendom eller någon annan tro. Vi accepterar inte kvinnoförtryck därför att det motiveras religiöst. Vi accepterar inte hat mot homosexuella, barnäktenskap eller religiös extremism. Vi ska inte ha parallella rättssystem där religiösa normer ersätter demokratins principer. Alla krafter som försöker begränsa människors frihet i religionens namn måste mötas med tydlighet och motstånd.

Men om vi ska förstå islamism måste vi också förstå historien bakom den. Islamism är inte något som uppstått ur tomma intet. Det är en politisk ideologi som använder religion för att återupprätta ett samhälle där religionen styr över politiken och människors vardag — ungefär så som också kristendomen en gång gjorde i Europa. Det betyder inte att alla muslimer är islamister, lika lite som alla kristna är fundamentalister. Tvärtom är många muslimer de första offren för islamistiskt förtryck.

Det är därför viktigt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska försvara människors rätt att tro och utöva sin religion. Men vi ska också utan tvekan stå upp mot alla religiösa idéer som hotar demokrati, jämställdhet och människors frihet. För ytterst handlar det inte om islam mot väst eller religion mot ateism. Det handlar om något större: om människans långa väg från auktoritära samhällen mot fria och demokratiska samhällen där individens rättigheter står över både kungar och präster.