Av Jonnie Backlund
För några år sedan kände jag tillförsikt till hur vårt samhälle var uppbyggt. Inte på det sättet att allt var perfekt, men det fanns ändå en känsla av rättssäkerhet och konsensus kring humanistiska och demokratiska värderingar.
Men sedan högerextremismen släppts in i maktens salonger har det börjat svaja.
Taburettkåta politiker har fallit för populismens frestelser och iskalla vindar drar genom våra bostadskvarter. Vi som är medborgare kategoriseras på ett generaliserande sätt. Jag själv befinner mig än så länge i säkerhet, men många av mina grannar och medmänniskor riskerar att hamna i de stigmatiserades kast.
Gränsdragningen är oprecis på ett så infamt sätt att tex hudfärg, ursprung, levnadssätt, sjukdom, arbetslöshet mm kan räcka för att hamna i en kategori som gör dig misstänkt för att utnyttja samhället och inte borde finnas här.
Sakta växer en bild av hur den ideala medborgaren är.
Vi befinner oss plötsligt i farozonen.
Mångfald har blivit förkastligt.
Välfärd ifrågasatt.
Och enfald fantastiskt.
Om inte den nya majoriteten i riksdagen kan hantera den utmaningen sviker den oss.
Lämna ett svar